Har precis sett klart filmen District 9, och jag skall i ärlighetens namn säga att jag är väldigt förvirrad över vad jag egentligen tycker om filmen. Jag är ett tvättäkta fan av Sci-Fi filmer och har under en längre tid nu väntat på rätt tillfälle för att få sätta mig ner och avnjuta denna rulle. En film som District 9 signerad Peter Jackson, överöst med goda recensioner ifrån alla tänkbara filmkritiker, kan bara inte bli fel. Eller?
Jag är egentligen väldigt förvirrad för tillfället. En del av mig vill säga att filmen är skitskum, tapig, överbrutal och dramaturgiskt fladdrig. En annan del av mig vill av mig vill säga att den är Grym, genialisk, otippad, orginell, välgjord och helt suverän!!
Det är så förbryllandet, filmen börjar med 5-10 minuter av en skakig känsla av B-films dokumentär, vilket rent konstnärligt funkar skitbra då det är väl genomtänkt stryks på med stora konstnärspenseln.
Nästa 20 minuter växlar över till någon slags splatterhysteri där jag undrar om det håller på att balla ur rejält. Därefter kommer skoldramaturgin in på spåret igen och hittar ny gnista av lite traditionell gammal action. Därefter växlar det över till att bli lite mushig och halvsentimental...men ändå med någon obeskrivlig underfundig twist. Sedan börjar upplösningen på filmen att trappas upp, och någonstans här så har District 9 tagit en skepnad av en "vanlig" film, vilket är trist på samma gång som det känns lite tryggt. Filmen avslutas med en förväntat bombastisk fire fight och moderskeppets avfärd mot en galaxy far far away...
Även om det är en vidöppen straffspark att göra en sequel, så hoppas jag verkligen att det inte händer. Av samma anledning som de aldrig skulle gjort mer än en film av The Matrix.
Med det sagt så skall jag försöka samla alla intryck under nattens kommande timmar. Men när jag tänker och känner efter så inser jag ändå att Peter Jackson har lyckats med filmen.
En film som fängslar och hinner beröra så många olika känslor, är ett genidrag.
~ Adieu ~
Har också sett den och med tanke på Peter Jacksons inblandning så hade även jag höga förväntningar. Nu är det tyvärr inte han som stått för regi utan bara som producent. Tror att det var ett misstag..
SvaraRaderaPrecis som du hade jag svårt att bestämma mig om den var bra eller dålig. Nu tror jag att det finns ännu en dimension. Splatter delen och slutet tror jag är ännu en vändning "hmm, nu tror dom att dom förstår den här vändningen så jag gör en överironisk vändning tillbaka igen och verkligen menar det jag gör..."
Tror ingen idag gör film på det är sätt att det var tänkt. Man lägger in undermening på undermening med ironiska samhällskritiska undertoner till man glömmer bort själva filmen.
Tyvärr blir det för mycket för mig. En fim är en film och inget mer. Att behöva grubbla i dagar efteråt för att förstå alla undertoner är inget för mig.
Tacka vet jag Die Hard. Budskapet där är enkelt "yipee ki yea motherfucker"
Haha, bra analys...du gav mig ord och fraser på det jag själv inte kunde placera. Filmen har många bottnar, några är av maräng och några av betong. Jag kan nog bara hålla med, en film är en film, "yipee ki yea motherfucker" !
SvaraRadera