lördag 31 oktober 2009
Baron Trenck går inte av för hackor
fredag 30 oktober 2009
Umeå, en hyffsat stor stad
biljetter till Peter LeMarc
JohanL, Umeå, 2009-10-29: Skulle du inte kunna ge en liten vink om ungefär när biljetter kommer att börja släppas?
Det vi (det vill säga management, arrangörer och jag) för närvarande arbetar med, är att hitta ett pålitligt sätt att sälja biljetterna på. Fair play. Det finns som förra gången inga VIP-pass, friplåtar eller gästlistor. Inte ens till tidningar eller andra fripassagerare. Det är människor som uppskattar min musik som ska ha företräde till biljetterna. Detta kan synas som en självklarhet, men det är svårare att genomföra i praktiken än vad man kan tro. Dessutom arbetar vi med att hitta en lösning så att hemsidans besökare kan få någon slags förtur till biljettköp. Jag hoppas vi lyckas.
Som jag sagt förut, blir det ingen maratonturné. Tyvärr kommer vi inte att besöka norra Sverige (och med det menar jag städer norr om Stockholm med omnejd). Jag är ledsen för det, men det är bara så det är. Cold hard facts
-----
Nu känns det lite bättre faktiskt. Det gäller bara att vara först till kvarn när det släpps.
~ Adieu ~
En hel natts sömn
torsdag 29 oktober 2009
En frusen sanddelfin
Pappan borde få en bok över huvudet
När jag som hastigast satt och skummade igenom nyheterna på Vk.se så såg jag denna nyhet: http://vk.se/Article.jsp?article=309651 och kände hur ilskan började bubbla.
Misstänks ha slagit sin egen dotter
Pappan ska vid ett flertal tillfällen ha slagit sin egen dotter, nu åtalas han.
Den 43-åriga pappan ska under åren 2007 och 2008, vid flera tillfällen, ha misshandlat sin dotter i deras hem i Umeå genom att slå henne på stjärten. Under vintern 2008 ska han även ha slagit sin styvdotter med en bok i huvudet.
Mannen erkänner de faktiska händelserna i förhör men menar att han inte har gjort sig skyldig till något brott.
Jag skulle så gärna vilja prata med denna 43-årige man och utan förbehåll fråga honom vilka böcker han tycker om att läsa. Sen skulle jag välja ut några av dem plus lagboken, och själv låta honom alternera mellan stjärten och huvudet tills han fattat hur man gör sig skyldig till ett brott.
MUPP!!!
~ Adieu ~
onsdag 28 oktober 2009
Gymmet på IKSU är en skrämande plats
Exempel på skum litteratur för små barn
Författare: Ulf Löfgren
Jag menar, hallå vad är det för syra som författaren Ulf Lövgren har gått på under skapandet av denna bok. Det står i beskrivningen om boken "...Nalle är ett riktigt busfrö får han ändå sova i Luddes säng."
Vad ska man säga? Jag kan inte ens bemöda mig att läsa denna mening för Savannah även fast hon är så liten och förhoppningsvis inte fattar sammanhanget eller innbörden. Förr eller senare så lär hon sig.
Jag har ingen önskan att hon skall lära sig förolämpningar ur en barnbok i alla fall.
Personligen så anser jag att Korvgubben, det är Barbro Lindgren!
~ Adieu ~
Skräpfilm och skitböcker för barn
Det jag däremot till fullo kan underteckna på är att barn inte skall utsättas för dåliga intryck och skrämmande saker som skadar mer än det gör nytta. Där anser jag att vi är omringade och överösta med en oändlig djungel av skräpfilmer och skitböcker som så fint skall vara "åldersanpassade" för barn. Pyttsan, och skit ner er filmmakare och barnboksförfattare säger jag!
Savannah är ett år och fyra månader och vi har har läst en ohygglig mängd böcker för henne ända sedan 9-10 månaders ålder. Hon har dessutom fått titta på tecknade filmer för barn. Jag kan säga så här att hennes språkutveckling ligger milsvida framför det som anses "normalt". Nu påstår jag inte att hon är något supergeni som jag skall registrera i mensaklubben, men hon har ett otroligt ordförråd och talar redan med vissa treords meningar. Dessutom med ett ganska tydligt uttal.
Hade vi lyssnat på allvetarna så hade hon förmodligen sagt " ga ga, da da, ma ma, pa pa och flrrrptt. De intryck vi gett henne genom att prata mycket med henne, läst många böcker och låtit henne se på tecknad film har gett henne det ordföråd hon redan utvecklat. Jag är övertygad att om i en trygg och hyffsat reglerad miljö kan låta ett barn utveckla förmågor långt utöver det som allvetarna ens vågat ana. Nu tänker jag inte direkt genomföra något galet experiment med henne, det är det inte tal om. Dock så skall vi fortsätta att prata mycket Med henne, läsa böcker För henne och låta henne se massvis med Bra filmer.
I skrivande stund har jag satt igång en klassiker på tvn: Bamse och den flygande mattan, gjord 1974. Savannah står på en kudde och leker med att sätta på sig en rosa mössa samtidig som hon insuper vällagrad finkultur. Hon tappar mössan på golvet och säger då: "- ´oppsan hejsan, mössan ner". Ha nu i åtanke att hon endast är ett år och fyra månader!
tisdag 27 oktober 2009
Sleeve-to-Be
two for joy,
three for a girl,
for for a boy,
five for silver,
six for gold,
seven for a secret,
never to be told,
eight for a wish,
nine for a kiss,
ten for a time
of joyous bliss.
Nu jädrar
Varför det skall vara så svårt att få inhandling och matlagning att fungera nu för tiden? Att man blivit småbarnsförälder är uppenbart den huvudsakliga orsaken, det är ett faktum. Men jag fattar inte varför det ändå skall vara så svårt att få en bra rutin på det hela. Jag tycker att det blir en massa dutthandlande hela tiden, och när det väl blir en storhandling, ja då dröjer det ändå inte särskilt länge innan kylen ropar hallå, och man står där och undrar om man skall köpa hem hämtpizza eller hamburgare. När vi väl gjort försök in absurdum till att veckoplanera och skriva matschema med inhandlingslistor och allehanda trix, så är det ändå alltid något som kommer i vägen och stjälper planeringen.
Det är i alla fall tur att Savannahs mat funkar hyffsat, för det vara väl egentligen strunt samma med oss. Vi klarar oss på lite snabbmat och mackor emellanåt.
Jag har dock ändå förhoppningarna uppe att vi mognar in i ett mer strukturerat handlande och ätande med goda rutiner framöver. Det kan man väl kanske kalla hållbar utvekling om något.
Fram tills dess så dutthandlar vi tills vi storknar!
~ Adieu ~
Innovatören på lunchen
Nu har den här lunchen mest gått åt till att snabbt plocka bort disken, dricka kaffe och skapa denna magnifika blogg.
Nu har jag dock fått ett mail ifrån Jonas Hansson på Entreprenörscentrum som jag måste läsa. Har initiala planer att utveckla en produkt för småbarn, fast med föräldrarna som målgrupp förstås :) Får se vad han säger nu då.
Fast nu hör jag att Savannah vaknar...så det får vänta.
~adieu~
Så bloggade man igen då
Men varför startar jag nu om då, ja det funderar jag verkligen över i skrivande stund. Jag har väl alltid gillat att uttrycka mig i skrift, och jag föredrar definitivt att göra det på dator. Jag vet att jag inte är någon unik och spännande person som har hur mycket som helst att skriva om och som kan trollbinda tusentals läsare dagligen. Nejdå, jag är bara en helt vanlig man i mina nuvarande 35 år som helt enkerl vill ventilera, reflektera, filosofera och i vissa fall kanske agitera lite. Min älskade sambo sade härom dagen -"du är ju faktiskt ganska ofta arg på någon eller något". Å det stämmer, hon som känner mig bättre än någon annan, slog huvudet på spiken. Hon gav mig hur som helst i den stunden drivkraften tillbaka att försöka skriva av mig lite av mina inneboende aggressioner istället för att överösa henne med dem. Nu hoppas jag verkligen att hon uppfattar mig som mestadels positiv, annars har jag nog andra saker att fundera över än att blogga ut mina ilskna tankar och funderingar.
Men vad skall jag då skriva om...tja, jag är ju faktiskt småbarnsförälder nu för tiden. Jag har en underbar dotter på snart ett och ett halvt år som heter Savannah. För närvarande så är jag föräldraledig och då behöver jag verkligen inte fundera över vad jag skall sysselsätta mig med. Det är en never ending circus av blöjbyten, mellis, mat, kläder, leka inne, leka ute, tvätta, bada, se på tecknad film (andningshål), torka snor, knyta skor, hämta kor, laban och labolina, Molly Mus, Bu och Bä, teletubbies Pingu...pust och stön!! Det är inte direkt en semester att vara föräldraledig, och i ärlighetens namn så kan jag vissa jobbiga dagar längta efter att få gå tillbaka till jobbet bara för att att få uppleva en vuxenmiljö och slippa pappaledigheten. Men när jag verkligen tänker efter så är det långt emellan dessa tankar om flykt, för det mesta så är det faktiskt väldigt roligt att vara hemma och det är en tid som jag vet ger Savannah väldigt mycket och något som jag aldrig skulle vilja missa.
Vad kan jag mer tänkas skriva om då? Jag är ju faktiskt intresserad av en faslig massa saker när jag börjar tänka efter. Jag gillar att lyssna på musik, spela gitarr, "jobba me´data", arbetslivet finns alltid där då man spenderar ca 1/3 av sin tid där. Jag gillar att träna, även om jag sällan hinner eller orkar med det nu för tiden. Jag gillar film och tv-serier. Jag har funnit ett nytt intresse...tatueringar. Jag gillar hantverk och formgivning, men helst att tillverka själv då. Jag älskar att resa, och gör det när tillfälle ges och pengar finns. Då vi snart skall flytta till vårt nybyggda radhus på Tavleliden här i Umeå så kommer det att vara ett intresse, vare sig jag vill eller inte. I och med köp av radhus för nästa 2,5 miljoner så bifogas ett ytterligare påtvunget intresse...pengar. Jag har drömmar och visioner dagligen dags om att starta eget företag, gärna genom att tillverka och sälja något som distribueras via internet. Här har jag en hel uppsjö av innovativa idéer som kanske skall ventileas i bloggen. Jag skulle nog egentligen kunna sitta här och skriva ner hur många olika områden som helst som jag kan skriva om. Som jag tidigare nämnde så har jag direkt inga ambitioner att skaka grundvalarna med mina inlägg, men det kan åtminstone fungera som en självterapeutisk skrivmaskin i alla fall.
Så nu när jag sitter i godan ro och njuter av lugnet och Savannah sover lunch, ska jag ta en rykande kopp kaffe, luta mig tillbaka i läsfotöljen och öppna upp min nyinköpta bok av Peter LeMarc, 100 sånger & sanningen bakom dem. Grym artist, låtskrivare och en djuping bortom vanligt förnuft!
~ Adieu ~