HLLY TAMP-20

Å så slog köpdjävulen till!

I dessa tider som småbarnsförälder så är det inte direkt så att jag spenderar pengar på mig själv. Egentligen så är det så gott som dragit ner på noll. I alla fall när det gäller min

och Sofias gemensamma hushållskassa. Dock har jag ju lite flyt av att ha gjort några hemsidor som mot allt sunt förnuft, fortfarande drar in lite pengar varje månad.

En del av inkomsterna skall gå till mitt tatueringsprojekt, men en del kommer kanske att spenderas på mitt nyvunna intresse. High End elektronik ifrån Kina. Det l

åter kanske lite snurrigt att det kan komma kompetent audio ifrån detta pjöller land, men jag har lärt mig annorlunda genom att läsa mig igenom nästan vartenda forum och HiFi test sida som finns på nätet.

Egentligen har inte detta intresse uppstått ur tomma intet. Jag har länge varit intresserad av möjligheten att kunna skapa välljud för hyffsat små medel. Jag har även ett diffust förflutet som biljudsentusiast på bred amatörbasis. Det var dock en lycklig tid då jag formligen uppslukades av intresset att bygga ljud i bil. Den största delen av min tid gick nog ändå åt att spackla och slipa på diverse konstruktioner för dörrbafflar. Det intresset falnade sakta men säkert bort allt eftersom jag blev äldre och pengarna lades på andra intressen istället.

Nu var det egentligen byggnationen av bastun i det nya radhuset som startade upp detta intresse. Eftersom jag och svärfar skall bygga bastun själva så har jag även planerat att det skall byggas in högtalare i bastun. Grundtanken att det inte får bli ett isolerat ljudsystem där t.ex man använder en radio eller en cd i badrummet. Nix, detta är tänkt kunna anslutas till ett framtida trådlöst ljudsystem, med NAS, WIFI internetradio och lull lull. Fast när det inte finns obegränsat med pengar, kan det inte direkt riktigt bli allt på en gång.

Däremot har jag sedan tidigare en fin mediaspelare, en Archos 605 WiFi som låter helt ok ljudmässigt. Tanken är att den tills vidare skall fungera som huvudenhet. Uppenbart fungerar det inte att koppla in en simpel mp3-spelare direkt till högtalarna, då det saknas kräm. Dessutom vill jag inte knöka in vanlig stereoutrustning i garderoben närmast badrummet, där jag tänkt att det skall förvaras. Då bastun byggs i badrummet som ligger vägg i vägg med den garderoben, blir högtalarkabel dessutom enkelt dragen rakt igenom närmsta vägg.

Det var i och med dessa bastuplaner som probelmatiken med "rätt ljud" uppstod. Hur skulle jag kunna ansluta min mp3-spelare till en billig och liten förstärkare som samtidigt kunde leverera kraft nog att driva lite större högtalare. Baktanken var dessutom att det enkelt skulle gå att ansluta vilken Ipod eller annan mp3-spelare som helst till systemet bara genom att använda en befintlig 3.5 mm -> RCA kabel. På det sättet kan besökare enkelt plugga in sin spelare till systemet. Självklart vet jag att det finns smidigare sätt att ansluta sin favoritmusik, genom skivor, USB, SD-minnen etc. Men det är inte direkt något som man kan förvänta sig att folk går runt med. Däremot en mp3-spelare, eller kanske en Iphone följer nästan alltid med. Nu är ju inte tanken att systemet skall isoleras till en 3.5 mm plugg, inte alls. Det är bara en första etapp i mina audiofila planer :)

Efter att jag surfat runt på nätet med en vag aning om vad jag önskade mig, så dök jag först på en recession av Sonic Impacts T-amp på 6moons hemsida. Sedan läste jag vidare och hittade en variant som var bättre och fått mycket goda recessioner på olika sajter, det var Trends Audio TA 10.1. Jag läste lite på GoodSounds sida och blev riktigt intresserad. Jag hade aldrig tidigare hört talas om några Class-T förstärkare. I ärlighetens namn så har jag inte riktigt fattat hur det går till när Tripath kretsen på något magiskt sätt fixar ljudet. Men nu är jag inte direkt en teknik freak i den bemärkelsen, jag vill mest att det skall låta bra. Sen hur det ser ut på kretskortet är mindre viktigt.

Jag googlade vidare och hittade jämförelser mellan ovanstående förstärkare och förstod att Trends Audio var några snäpp bättre. Tyvärr så hade den en prislapp på ca 1700kr.

Jag fortsatte googla för att se om jag kunde hitta någon likande, men mer prisvärd. Och det var då jag snubblade över det obskyra kineiska märket HLLY. Jag hittade ett forum som hade testat en modell som hette TAMP-20, och den fick väldigt bra betyg.

Jag letade reda på företagets hemsida hllyelectronics.com. Jag mailade företaget och frågade om jag kunde beställa den mindre modellen TAMP-10, eftersom TAMP-20 skulle kosta runt 1200kr vilket jag tyckte var lite för dyrt. Jag fick till svar att TAMP-10 var slut i lagret, men att jag skulle få köpa TAMP-20n till samma pris. Eftersom jag var lite misstänksam av mig, och deras hong kong engelska var smått osammanhängande så var jag tvunge

n att skicka ett nytt mail för bekräftelse, tillsammans med några "kontrollfrågor". Mycket riktigt så svarade de väldigt snabbt och väldigt precist, och återigen erbjöd mig att köpa den dyrare modellen till samma pris som den billigare. Slutsomman belv då 700kr, och jag kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att göra en beställning. Trots att jag var fullt medveten om att det kunde vara jordens blåsning jag åkte på. För att inte tala om de eventuella momspåslagen och tullavgifterna som kunde slås på priset.

Så efter sex arbetsdagar så fick jag, trot eller ej, ett mycket väl inslaget paket på posten märkt HLLY Audio. :)

Snabbt som ögat så packade jag upp den och till min förvåning så var den riktigt stilig i designen, och hade en angenäm vikt när jag höll den lille rackarn i min hand. Storleksmässigt så är den inte större än ett halvkilos margarinpaket. Bara genom att titta på den kände jag mig tveksam till att den kunde leverera något ljud över huvud taget.

Jag snabbade mig att koppla ihop min Archos till förstärkaren och de marina högtalarna Veres Audio BIT55 som skall vara i bastun. Jag hade köpt en modellbättre 3.5mm-> RCA kabel för att försäkra mig om att jag inte fulade bort något av signalen på vägen.

Jag blev förvånad. Det lät riktigt bra! Jag hade lite svårt att fatta hur det kunde bli ett så välbalanserat och detaljerat ljud i dessa mediokra högtalare med en lika medioker mp3-spelare. Det enda som störde mig vara att utsignalen från min Archos var för vek vilket gjorde att det lät fint, men det var helt enkelt lite för lågt ljud. Jag testade då att koppla in min 8 år gamla iRiver mp3 spelare som inte är större än en tändare. Den lät bättre än min Archos? Roligt, men ytterst förvånande! Då gjorde jag ett nytt test och kopplade in min cd/radiospelare Aistar inköpt på Clas Ohlsson för 500kr. Den lät bäst av alla tre!! Nu var jag mäkta förvirrad, men insåg snart att "problemet" ligger i att min Archos och iRivern har en svag analog utsignal som endast är avvägd för små örsnäckor. Aistarspelaren har förmodligen starkare utsignal. Inte nödvändigtvis bättre...men starkare.

Både glad och förvirrad på samma gång konstaterade jag att för att kunna få riktigt bra ljud ur denna förstärkare måste jag byta ut huvudenhet. Självklart så skall jag fortsätta testa den med andra enheter, t.ex. en DVD-spelare...som dock är nedpackad för tillfället. Jag är i alla fall rejält överaskad över hur bra ljud det gick att få ur min nyinköpta HLLY TAMP-20. Helt klart värt 700 kr :)

Nu är bara frågan hur långt köpdjävulen kommer driva mig. Jag har redan mailat till HLLY electronics och fått förslaget att köpa deras HLLY HIGH END DMK-IV DAC USB Headphone AMP Pre-AMP. Det är definitivt en vill-ha-pryl, men jag ligger för närvarande i ett tvivelaktigt stadium där jag inte vet hur mycket jag kan pruta ner den i pris. Jag har utifrån senaste mailet fått en 20% rabatt...men det skulle fortfarande innebära att dem kostar ca 1500kr. Å det är mycket pengar i dessa juletider. Kanske om jag kan erbjuda dem med att jag gör reklam för deras produkter på min blogg i Sverige, så kanske jag kan få ytterligare rabatt.

~ Adieu ~

Lemarc på Cirkus 21/9 2010

Efter flera månaders nogranna efterforskningar och idogt hängande på gästboken på LeMarc.se så lyckades jag till slut klösa lös två plåtar till spelningen på Cirkus i Stockholm den 21/12 nästa år. Missade biljettsläppet förra gången -07, och grämde mig ofantligt över att jag aldrig fick se honom då. Nästa år i september tar jag och min kompis Palle en ljuvlig revansch! Med kanonplatser på sjätte raden på parkett så sitter vi bra till för att ta del av ett oförglömligt stycke ur svensk musikhistoria.

Peter LeMarc har definitivt prioriteringarna på rätt ställe och han hade själv kämpat hårt för att de som verkligen är genuina fans skulle få möjlighet att ta del av en exklusiv Pre-Sale dagen innan det officiella biljettsläppet. I går kl 10.00 skulle webmastern för LeMarcs hemsida lägga ut ett antal länkar till biljettförsäljning för konserterna i Sthlm, G-borg, Malmö och Uppsala, som dessutom är de enda platser han tänkt uppträda på. Peter LeMarc satt dessutom med Webmastern och följde hela förloppet på gästboken, lade här och där in lugnande kommentarer till oss galningar som frenetiskt uppdaterade hemsidan i väntan på att länkarna skulle komma. Kl 10.05 dök min uppkoppling på jobbets dator pgr. av kommunens webfilter. Förmodligen hade jag uppdaterat lite för hastigt så filtret kände av det som något slags spam :)

Panikslagen stängde jag ner browsern och startade snabbt upp den igen. Å så fungerade det igen....puh!

Kl 10.35, när handsvetten formligen rann efter armarna så dök länkarna upp. Snabb som en vessla klickade jag in mig på länken för konsert nr 2 i Sthlm på Cirkus. Turligt nog så var det Eventim.se som sålde biljetterna, och eftersom jag sedan tidigare registrerat mig som användare där så slapp jag hamna i problemsituationen av att slungas ut ur bokningen pgr. av registrering. Jag läste sedan att detta problem hade inträffat för många av de andra gästboksbesökarna på Lemarc.se.

Hur som helst bokade jag av två kalasplatser på sjätte raden på parkett för mig och Palle. Lyckan var fullkomlig. För de som vart med på att jaga biljetter när Springsteen skall spela i Sverige kan förstå att med de begränsade antal biljetter som Lemarc nu släppte...så är det snudd på samma avverkning. Kanske inte riktigt, men nära på!

Nu medan Savannah sover lunch skall jag äta lite sega gamla ostbågar och avnjuta LeMarcs Liveplatta från 2008.

~ Adieu ~

Nattpass och 2012

Det blir långt emellan mina inlägg, vilket har sin logiska förklaring. Har varken ork eller tid. Efter att man börjat om på jobbet igen och kvällarna reducerats till en enda lång kämpig läggprocedur med en bångstyrig dotter. Ja, då blir det inte mycket kvar till annat. De få stunder som är lediga, då återhämtar jag mig mest i soffan!

Skall snart ge mig iväg till jobbet för att gå på ett dubbelt nattpass, vilket inte alls känns lockande. Dock är det onsdag, och på onsdag så är det kvällsaktivitet med klienterna. Ikväll har de valt att gå på bio och se 2012. Det ser jag däremot fram emot!

Borde bli en 2h 38min lång hårdkokt actionrulle...vilket passar mig alldeles utmärkt idag.

Jag skall försöka återkomma med en kortare recension när jag sett den.

~ Adieu ~

Renovering av mina Adidas Superstar II

Dessa är enligt mig den snyggaste klassiska Adidas sko, och jag har ett par jag försöker återuppliva!

Det är kanske av lite snålhet, men det är först och främst av bekvämlighet och trivsel som jag nu renoverar mina Adidas Superstar II för 5:e året. När man använder dessa skor istort sett året om så kan det inte undvikas att de blir slitna och skitiga. Speciellt gummidelarna får en brungul och ful nyans som inte ser särskilt trevlig ut till slut. Därför har jag idag gjort ett sista ryck för att försöka återuppliva mina dojjor på ett drastiskt sätt. Jag har helt enkelt låtit dem ligga i ett varmvatten bad med maskindiskmedel i någon timme och sedan skrubbat dem hårt med en diskborste. Jag inser att det förmodligen inte är så skonsamt för skon med det smått frätande rengöringsmedlet, men det blir riktig rent och fint :)

När skon har torkat skall jag försöka återfetta lädret rejält med olja och skofett och seda låta dem ligga i en vakumförsluten påse tills i vår. Antingen går det bra och de ser fina och rena ut när jag plockar upp dem...eller så rasar de sönder i tusentals små flagor och gummikrimskrams.

Lite spännande är det ändå att försöka. I värsta fall får jag köpa nya. För jag kommer garandetat köpa denna underbart sköna och snygga sko igen, och igen, och igen...ända tills dess att jag tofflar runt med rullator i yllesockar på ålderdomshemmet.

~ Adieu ~

Vaccination för baconinfluensan

Jaha, då hade man hipp som happ vaccinerat sig för baconinfluensan. Fort var de gjort!

Egentligen har jag varit starkt negativt inställd till till att ta sprutan, mycket pgr. av att de senaste tidens farhågorna av pandemier i huvudsak visat sig

vara mediernas nyhetskarusell som snurrat. Självklart så är faran i allra högsta grad verklig och den ligger bara där och slumrar. Jag länge trott att jorden inte kommer gå under pgr av kärnvapenkrig, naturkatastrofer eller av vår egen okontrollerade och självdestruktiva utplåning av naturen. Jag tror att vi kommer åka dit på ett muterat virus. Har läst en del skräckscenarior kring ämnet pandemier och biologisk krigföring, och det är ingen trevlig läsning direkt.

Nu är det i alla fall lugnt för min del när det gäller svininfluensan.

Tyckte att denna sida var lite intressant att titta på:

Men denna sajt är nästan mer intressant, och aningen absurd:

~ Adieu ~

Fredagsmys och fnys

Ännu en arbetsvecka till sin ände. Denna har dock varit extra spännande eftersom Savannah har klarat av sin första inskolningsvecka på förskolan Kompassen. Jag som pappa kan stolt intyga att hon klarat av veckan som en vinnare. hon har verkligen varit duktig och har överaskat mig om och om igen. Det går inte att komma ifrån att man är aningen hönsig när de gäller sitt eget barn.

Första "lämningen" innebar att pappa sade "- hejdå, nu går pappa iväg och dricker lite kaffe" . Det var precis det jag gjorde. Jag gick till personalrummet på förskolan och satt där i 20 långa minuter, förväntansfullt men nervös och helt övertygad om att någon av förskolelärarna skulle komma upprusande och säga "- du måste komma, det går inte längre!" Det gick hur bra som helst, och Savannah hade inte brytt sig så mycket om mig utan lekt vidare i sin egen lilla värld. Perfekt!

Andra lämningen gick ännu bättre. De var ca 50 minuter och hon hade mest reflekterat "- Pappa, borta". Helt korrekt, pappa var borta. Inte långt, men borta.

Savannahs mormor och morfar kom idag och mötte upp på förskolan strax efter lunch för att hämta Savannah. Savannah avgudar sin mormor och morfar så det var verkligen en glad överraskning för henne. Vi sade; -hejdå, trevlig helg, så syns vi på måndag. Förhoppningsvis så gör vi det också. Såvida inte Savannah har dragit på sig någon förkylning igen. Uppenbart så är piprinnande näsor och kruppliknande och ihållande hosta inte nog symptom för att föräldrar skall kunna VAB:a.

Jag är inte cynisk...jo det är jag förresten visst! Är ditt barn så uppenbart sjuk...stanna hemma!!!

På återskrivande...

~ Adieu ~

Time-out från sitt jobb

Ibland undrar jag om inte vissa personer borde få en time-out på sitt eget jobb?

Vi har nu tjollrat på med tillvalen till vårt radhus ända sedan Juli och det har inte gått genomföra en enda sak smidigt. Det har definitivt inte att göra med hur vi gjort tillvalen. Jag påstår att vi är ytterst strukturerade när det gäller sådant här, och har faktiskt dragit på oss en del rutin inom området efter att vi genomgått en liknande procedur då vi köpte en ny bostadsrätt. Nä, detta har helt och hållet att göra med en person som är inkompetent, arrogant, otrevlig och med all säkerhet avskyr sitt eget jobb. Jag är övertygad om att denna person har helt andra karriärdrömmar och arbetar endast med detta för att lyfta sin lön. Vilken förmodligen är ganska hög dessutom. Jag skulle däremot inte inte lyfta ett ögonbryn en millimeter av förvåning om jag skulle få veta att denna person är anställd av sin pappa, av rent och skärt medlidande.

Irritationen denna gång rör tidsmarginalen för tillval av tapeter och färg. På grund av att hon "missförstått" målerifirman så får vi nu endast sex dagar på oss att hinna med att göra alla tillval för tapeter och färg. Denna period sträcker sig dessutom över en helg. Egentligen hade vi planerat att åka till Sundsvall denna helg för att handla. Som tur är så hade vi ställt in det sedan en tid...tack och lov får jag väl säga.

Jag känner i skrivande stund att denna person skall få ett smeknamn. "Tillvalsmarodören" passar utmärkt. Jepp, Tillvalsmarodören kan inte göra sitt jobb, och har visat det för oss om och om igen.

Egentligen tycker jag inte om att kasta skit på andra människor. Men hellre att jag ventilerar det i min Blogg, än att jag gnäller om det till min sambo. Hon är för övrigt lika förbannad på Tillvalsmarodören. Gnället skulle ändå bara suga en massa energi ur våra redan så utmattade kroppar.

Jag har försökt att utelämna kön och arbetsplats för att det inte skall bli allt för uppenbart vem det är. Jag kan i alla fall säga att företagets namn börjar på SK och slutar på ANSKA.

Jag skulle föreslå att Tillvalsmarodörens kollegor borde göra en intervention och föreslå en lååång Time-Out som lösning.

~ Adieu ~

Kites Ho'

Tisdag och onsdag är bra dagar i tv-serie sammanhang. För då kan man med lite kringelkrokar se på spronkans nya avsnitt av Two and a half men, och The big bang theory.Karaktärerna i The big bang theory är suveräna, speciellt Sheldon och Koothrappali.

I vanlig ordning så är "huvudkaraktären" minst rolig, Leonard. Inte tråkig, bara inte lika bra som de övriga. Knepigt nog tycker jag mig kunna skönja ett mönster där huvudkaraktären i komediserier är lite för ordningssam och aningen tråkig, och det är någon av bikaraktärerna som man verkligen skrattar åt? Kanske är jag lite ute på tunn is med detta påstående, men jag tror ändå att jag har rätt 70 % av dagens tv-serier. Även om det kanske inte är avsett att finnas

någon direkt huvudkaraktär i The big bang theory, så uppfattar jag ändå att det ändå Leonard som är det.

I two and a half men, är det inte riktigt lika enkelt. Där varierar karaktärernas humorfaktor väldigt mycket. Efter att ha följt serien i sju säsonger så uppfattar jag att den humoristiska ledartröjan växlats fram och tillbaka mellan Charlie och Alan.

En del svammel i detta inlägg...precis som min blogg skall vara :)

Ett tunt och skört skal av dravel med ett genomskinligt innehåll av strunt!

~ Adieu ~

Gary Unmarried, en bra avrundning

Det var den dagen det!

Första inskolningsdagen för Savannah på sin nya förskola gick alldeles utmärkt. På grund av sjukfrånvaro i personalgruppen hade schemat för inskolning förändrats de två första dagarna till närvaro endast mellan 09-10. Det var nog faktiskt rätt bra, eftersom det blev nog många nya intryck för Savannah. Hon var en slagen hjälte redan 10.30 när hon somnade in på hemvägen.

Efter att vi alla tre sedan spenderat två timmar på banken med allt vad det innebär av räntor, bolån, tillval, fonder, pensionssparande osv. osv, ja då var vi nog alla rätt så möra och trötta. Rekorderlig mat till Savannah..och snabbmat i form av Pizza från Restaurang Maria. Måste för övrigt säga att Löv pizza ifrån Restauran Maria slår det mesta i pizzaväg som jag tidigare smakat!

När man till sist sätter sig ner i soffan efter att ha nattat Savannah, är det perfekt att filtrera bort myllret i huvudet av dagens samlade tankar och funderingar, genom att ladda USB-stickan och plugga in för att titta på ett nytt avsnitt av Gary Unmarried. Den serien är bara helt underbar, och har den finfina egenskapen av att "växa till sig" ju längre man följer serien. För närvarande så följer jag tre st komediserier, The big bang theory, Two and a half men och Gary Unmarried. Alla tre är lika suveräna på sitt eget sätt.

Jag har tidigare haft lite problem med att uppskatta Jay Mohr som skådespelare, vet inte riktigt varför men förmodligen är det för hans roll som professor Rick Payne i Ghost Whisperer. Där spelade han mest en töntigt excentrisk professor med ett huvud som såg ut som att det hade krympt. I Gary Unmarried är han helt annorlunda. Hans huvud har förvisso inte ha vuxit till sig, men hans karaktär som Gary Brooks är som klippt och skuren för honom.

Det finns många karaktärer att tycka om i denna serie, t.ex. Ed Begley Jr som Dr Walter Krandall och Al Madrigal som spelar Dennis Lopez och var Garys kollega i sin målerifirma.

Avsnitt 5 - Gary on the air, var ännu ett suveränt avsnitt. Jag huckrade speciellt gott åt hans imitation av Christopher Walken.

Kolla gärna in den här på CBS sajt, Gary does Christopher Walken.

~Adieu ~

District 9, en karusell av intryck

Har precis sett klart filmen District 9, och jag skall i ärlighetens namn säga att jag är väldigt förvirrad över vad jag egentligen tycker om filmen. Jag är ett tvättäkta fan av Sci-Fi filmer och har under en längre tid nu väntat på rätt tillfälle för att få sätta mig ner och avnjuta denna rulle. En film som District 9 signerad Peter Jackson, överöst med goda recensioner ifrån alla tänkbara filmkritiker, kan bara inte bli fel. Eller?

Jag är egentligen väldigt förvirrad för tillfället. En del av mig vill säga att filmen är skitskum, tapig, överbrutal och dramaturgiskt fladdrig. En annan del av mig vill av mig vill säga att den är Grym, genialisk, otippad, orginell, välgjord och helt suverän!!

Det är så förbryllandet, filmen börjar med 5-10 minuter av en skakig känsla av B-films dokumentär, vilket rent konstnärligt funkar skitbra då det är väl genomtänkt stryks på med stora konstnärspenseln.

Nästa 20 minuter växlar över till någon slags splatterhysteri där jag undrar om det håller på att balla ur rejält. Därefter kommer skoldramaturgin in på spåret igen och hittar ny gnista av lite traditionell gammal action. Därefter växlar det över till att bli lite mushig och halvsentimental...men ändå med någon obeskrivlig underfundig twist. Sedan börjar upplösningen på filmen att trappas upp, och någonstans här så har District 9 tagit en skepnad av en "vanlig" film, vilket är trist på samma gång som det känns lite tryggt. Filmen avslutas med en förväntat bombastisk fire fight och moderskeppets avfärd mot en galaxy far far away...

Även om det är en vidöppen straffspark att göra en sequel, så hoppas jag verkligen att det inte händer. Av samma anledning som de aldrig skulle gjort mer än en film av The Matrix.

Med det sagt så skall jag försöka samla alla intryck under nattens kommande timmar. Men när jag tänker och känner efter så inser jag ändå att Peter Jackson har lyckats med filmen.

En film som fängslar och hinner beröra så många olika känslor, är ett genidrag.

~ Adieu ~

Söndagsångest och förskolefunderationer

Har suttit med Sofia och fyllt i några nödvändiga blanketter att ta med till förskolan Kompassen i morgon när det är första dagen på Savannahs inskolning. Jag är inte så nervös över att det skall gå dåligt på nått sätt, jag tror att Savannah kommer fixa det galant. Det är kanske mest osäkerhet och funderingarna över hur hela verksamheten fungerar och hur själva överlämningsproceduren kommer ske när inskolningsperioden är avklarad. Förhoppningsvis så är det duktiga pedagoger som jobbar på avdeningen Pegasus där Savannah ska gå. Det lilla vi hört om den avdelningen är faktiskt bra, så det känns bra så här dagen före. Får väl se om det är samma känsla i morgon när vi kommit hem ifrån förskolan.

Nu när Savannah vaknar från sin lunchvila så ska vi åka ner på stadsbiblioteket för att låna nya böcker. Savannah betar av böcker i ett hikeligt tempo. Försökte läsa ur fem olika böcker i går, men det var endast två som "dög" åt henne. Plockade jag upp en bok som hon inte ville jag skulle läsa...slängde hon upp lilla handen, stötte bort boken och kort men koncist förtydligade: "-Nä, inte!".

Det låter kanske fånigt, för hon älskar när man läser böcker för henne, men när hon blivit less på någon bok...då är det bara att slopa den och ta en ny. En bra bok håller i ca två veckor, i bästa fall...sen är det kört!

Därför är stadsbiblioteket vår bästa vän nu för tiden.

~ Adieu ~

Baron Trenck går inte av för hackor

Sitter och slösurfar helt planlöst och ganska okunstruktivt. Men det är väl också det som egentligen är tanken med att slösurfa. Nu när det ändå är Halloweenlördag i skräckens tecken så tänkte jag att jag skulle skrämma upp min utsjasade föräldrakroppen med en härligt kall öl. Så jag öppnar en Baron Trenck, en tjeckisk öl som enligt mitt tycke är väldigt god.

När fantasin till slösurfandet började ebba ut så gjorde jag en sökning på just Baron Trenck och fick faktiskt upp en sökträff på en sida som var överraskande rolig att titta igenom. Det är en sida som recenserar öl! Like it! Seriöst gjord verkar den vara också.

Kolla gärna in sidan beermaster.se, jag tror jag kan spendera kvarvarande tid med baronen på denna trevliga sida.

~ Adieu ~

Umeå, en hyffsat stor stad

Sofia slutade tidigt, redan klockan 12.30. Allt förberett med perfekt tajming för att låta Savannah mätt och nöjd somna in lite snyggt i bilen på väg ner till stan. Kanske hade jag velat att vi skulle hinna ner till stan först innan Savannah knoppade in för att slippa väcka henne när man skall lyfta henne från bilbarnstolen till vagnen. Återigen visade det sig att Sofias övertygelse att det är helt ok om Savannah skulle somna i bilbarnstolen innan vi kom fram, var rätt! För det var inga problem alls att bara lyfta över henne till vagnen när vi väl var framme och hade parkerat.

Därefter beger vi oss målmedvetet upp in emot stadskärnan för att systematiskt beta av förutbestämda inköpspunkter. Det mesta på listan skulle köpas till Savannah. Jag har insett att handla mer eller mindre nödvändiga pryttlar och mojänger till Savannah är faktiskt kul och ger en härlig osjälvisk tillfredsställelse. Det har inget med materialistiskt åtrå att göra, det handlar om känsla av att ge min dotter bra saker med god kvalitet som hon behöver. Jag kan också ibland tycka att det gärna drar iväg en ohygglig massa pengar bara för att det skall stå Reima, Name It, Polarn o Pyret, Kouma etc. etc. på kläderna. Men det hjälps inte, för jag har insett att speciellt när det gäller barnkläder, så får du vad du betalar för.

Jag äter gärna nudlar och dricker spiksoppa månad ut och in om det sitter i kronor för att kunna prioritera kvalitet på hennes kläder.

Det jag egentligen tänkte reflektera över i detta inlägg är nästan bortglömt :) Jag tror ändå att jag måste nämna något över hur överraskad jag blir när jag väl inne i stadskärnan möts av allt folk!! Visst, det är lönehelg för många, och det är lov, och halloween ...men hallååå! Det är ju något riktigt galet när man åker entrésnurran in till MVG gallerian och den stannar exakt hela tiden. Fullpackad till bredden med folk!!

Vid ett tillfälle hör jag någon ung tjej säga kvida panikartat bakom mig "- jag fixar inte det här om vi inte kommer in snart, jag måste ut" Nu låter det kanske inte så dramatsikt, men hennes rädda röst var på riktigt, det hörde jag. Själv så stod jag mitt i snurran och tyckte egentligen att det var rätt roligt och intressant med så mycket folk som myllrade på runt om kring mig. Jag som är pappaledig och många dagar är mer eller mindre isolerad hemma vid, kände nästan att det var spännande.

I rulltrappan upp till Clas Ohlsson vänder jag mig om och tittar ner på folkkaoset entrésnurran och funderar över om det verkligen är en bra teknisk lösning tekniker och designers kommit på med dessa gigantiska skovlar som och hackar och studsar till när någon stackare kommer för nära en rörelsesensor. Skulle det inte hellre ha varit gamla hederliga skjutdörrar.

Ibland är design och funktion inte på samma spelplan. Ta bara en titt på TV3s program 'Sveriges fulaste hem', med inredarna Simon & Tomas. Även om jag försöker behålla sin maskulinitet så långt det går, tycker jag ändå om att zappa och glutta på en de inredningsprogram som går på tv. 'Sveriges fulaste hem' är för mig ett bra exempel på älska-att-hata-tv när det är som sämst.

På tal om maskulinitet måste jag nu snabba mig fort som attan till soffan för att se vem som blir utröstad i veckans deltävling i Idol 2009. Viktiga saker händer i mitt liv! :)

~ Adieu ~

biljetter till Peter LeMarc

Jag är ett stort fan till Peter Lemarc och har lyssnat på honom i många år. Nu har han för inte så länge sedan gått ut officiellt i media och meddelat att han kommer göra en ny turné oktober 2010. När jag fick höra detta blev jag i eld och lågor eftersom jag missade att få tag på biljetter förra turnén. Denna gång skall det inte gå lika illa. Nu ska jag bara har tag på plåtar, om det så innebär att jag skall åka till Peter själv och böna och be honom om dem :)

Jag har efter lite efterforskningar på gästboken på hans hemsida så har jag förstått att för att ha någon slags förtur till biljetter så skall man helt enkelt hänga på gästboken som trogen besökare och det fan man är.

Jag ställde en fråga till Peter LeMarc på gästboken och fick faktiskt ett rätt bra svar:

-----

JohanL, Umeå, 2009-10-29: Skulle du inte kunna ge en liten vink om ungefär när biljetter kommer att börja släppas?

Biljetterna till turnén hösten 2010 (som troligtvis går av stapeln i september-oktober), kommer att släppas på DEN HÄR sidan nyår. Det gäller med andra ord att hålla lite koll i gästboken då och då.

Det vi (det vill säga management, arrangörer och jag) för närvarande arbetar med, är att hitta ett pålitligt sätt att sälja biljetterna på. Fair play. Det finns som förra gången inga VIP-pass, friplåtar eller gästlistor. Inte ens till tidningar eller andra fripassagerare. Det är människor som uppskattar min musik som ska ha företräde till biljetterna. Detta kan synas som en självklarhet, men det är svårare att genomföra i praktiken än vad man kan tro. Dessutom arbetar vi med att hitta en lösning så att hemsidans besökare kan få någon slags förtur till biljettköp. Jag hoppas vi lyckas.

Som jag sagt förut, blir det ingen maratonturné. Tyvärr kommer vi inte att besöka norra Sverige (och med det menar jag städer norr om Stockholm med omnejd). Jag är ledsen för det, men det är bara så det är. Cold hard facts

-----

Nu känns det lite bättre faktiskt. Det gäller bara att vara först till kvarn när det släpps.

~ Adieu ~

En hel natts sömn

Sov jag lite förut, så är det ingenting mot hur det ser ut idag. Jag har alltid varit den där typen som "inte behöver" mer än ca 5-6 timmars sömn per natt. Nu för tiden Savannah finns i familjen har nätterna blivit reducerade till i bästa fall en fläckvis uppdelad slummer på 3-4 timmar. Det är kan även jag tycka är väl lite. Hur Sofia klarar av att få sin vanligtvis klockrena sömn på 8 timmar minskad till nästan hälften, det är för mig obegripligt. Det har väl kanske att göra med den där hormonella omställningen som sker efter hon fött barn.

Hur som helst så har Savannahs sömn enligt min uppfattning aldrig varit särskilt stabil. De senaste månaderna har hon vaknat minst en gång varje natt för att få välling. Ibland två gånger. Det händer ibland, med väldigt oregelbunden slumpfaktor att hon sover hela natten! Det är förmodligen helt normalt att små barn har oregelbunden sömn, men det hjälps inte...jag skulle vilja hitta en lösning på problemet. Självklart så vet vi att nattvällingen är ett framtida problem som måste vänjas av med. Men efter längre förkylningsperiod med många långa nätters skrik, gråt och bärande utan någon sömn alls, ja då viker man sig till slut och tar till vällingen. Så var fallet för oss, och jag vet att vi inte är ensamma om detta problem.

Jag kan ändå inte låta bli att avundas de föräldrar som lyckats vänja sina barn med att sova hela nätter utan att behöva komma upp och dricka välling. egentligen så vill jag inte ens prata med såna föräldrar för det stör mig endast att höra hur de outhärdligt malliga står och berättar hur otroligt bra och enkelt det gått för dem att vänja sitt lilla barn med att endast få somna om efter lite hyschande och buff på stjärten. Jag vill inte höra om det. Så håll snattran!!!

Jag och Sofia har i alla fall enats om att vi turas om att lägga henne varannan dag så att den andre snabbt får röja undan i hemmet, och kanske få lite extra lugn och ro på kvällen. Dock har vi valt att för att Savannah ska bli lugn och trygg, och framför allt inte sätta igång att skrika hysteriskt efter Sofia eller mig mitt i natten, så går vi båda upp när hon vaknar på natten för att ge henne välling, byta blöja etc. För kommer hon i det stadiet att hon blir hysterisk...då är den natten helt förstörd. Som det funkar nu så är proceduren rätt snabb och lugn vilket vi föredrar.

Vi har insett att Vi förmodligen är en starkt bidragande orsak till att Savannahs sömn är ryckig och ojämn. På grund av utrymmes skäl så har Savannah haft sin spjälsäng i vårt sovrum. Detta innebär att när vi sedan senare på kvällen skall smyga till sängs så låter vi kanske om lite vilket stör henne när hon inte riktigt hamnat i sin djupsömn ännu. Nu är det ju inte så länge kvar innan vi får tillträde till vårt nya radhus och då skall projekt "sova-hela-natten-i EGET-rum" påbörjas. Kanske inte riktigt på en gång...för det känns kanske lite brutalt att det första vi gör är slänga in henne i ett oinrett nytt rum i ett nytt hus utan att få aklimatisera sig lite först. Så jag skulle tro att projektet kommer få in intrappningsperiod till att börja med.

Men jag kommer förmodligen sitta här igen om ett halvår och skriva inlägg om hur dålig sömn vi alla får och att Savannah inte alls har den där underbara helnattssömnen som föräldrarna från helvetet pratar om.

I natt sov hon i alla fall hela natten. Så det ska vi fira! Det är ju faktiskt min SISTA dag som helt föräldra ledig med Savannah innan hon börjar inskolningen på sin förskola på måndag! Förmodligen kommer jag skriva spaltkilometer om inskolningen...men det får jag se. KAnske är jag för trött och behöver sova på natten?

Näääee, inte jag...jag behöver ingen sömn!

~ Adieu ~

En frusen sanddelfin

När ens dagar som föräldraledig pappa ser ungefär likadana ut med en uppsjö av fasta rutiner, upprepningar och repetitioner som avlöser varandra i en aldrig sinande ström. DÅ lär man sig verkligen att uppskatta de små ljuspunkterna!

I vanlig ordning micklade jag på Savannah kläder om ca tre hundra lager för att kunna gå ut och leka. Fördelningen inom tidsramen 1,5 timme ligger på ca 50% på- och avklädning, 20% lek, 20% torka snor och ca 10% ren och skär frustration.

De underbara ca 18 minuter av lek fortlöpte och jag hjälpte Savannah att hoppa i och ur sandlådan med jämna och ojämna mellanrum. Hon blir ju aningen otymplig i alla 300 lager kläder. Jag klandrar henne inte. För att inte nämna handskarna. Handskar till småbarn är ett område som jag skulle kunna raljera över timme ut och timme in. Men det får jag nog återkomma till vid ett senare tillfälle.

Hur som helst så sade...eller rättare sagt beordrade mig Savannah "- el'in, andkaka!" För de som inte pratar Savannesiska så betyder det; "-Pappa ta den här plastformen som ser ut som en delfin och gör en sandkaka åt mig!". Jag tog delfinen som redan var till bredden fylld med sand och skulle vända den uppochned för att tömma ut sandformen på sandlådans sarg. När det nu tyvärr var några minusgrader ute så innebar det också att den tidigare fuktiga sanden hade frusit fast i formen. Å den hade verkligen frusit fast! jag knackade, petade och klämde hårt jag kunde utan att förstöra plastformen. Detta tar nu mycket längre tid än vad jag trott. Jag känner hur viljan växer att använda mina övernaturliga superhjältekrafter för att slå sönder hela skitformen och bara skrika ut salvor av svordomar. Detta hejdas av Savannahs envetna upprepningar av frasen ""- el'in, andkaka!..."- el'in, andkaka!"

Till slut får jag äntligen ut sanddelfinen ur plastformen. Jag är vid det tillfället nästan lika nöjd och rörd som den morgonen då Savannah föddes. Delfinen var perfekt, helt genomfrusen! Den var blank och fin och med en glasliknande yta som reflekterade den vackra höstsolen. Stolt som bara den så håller jag upp den försiktigt i mina händer och visar för Savannah...som redan gått därifrån och hittat en snörstump i andra änden av sandlådan. Självklart får hon inte upp den ifrån sanden för hennes förbaskade handskar är byggda för sibiriskt vinterklimat, och tummen har för länge sedan lämnat sin avsedda plats i handsken.

För stunden så låter jag Savannah kämpa på med sin snörstump medan jag själv bär iväg delfinen för att ligga ostört en bit bort från sandlådan. Jag tar ett foto för att föreviga denna vackra skapelse. Varsågoda:

Pappan borde få en bok över huvudet

När jag som hastigast satt och skummade igenom nyheterna på Vk.se så såg jag denna nyhet: http://vk.se/Article.jsp?article=309651 och kände hur ilskan började bubbla.

Misstänks ha slagit sin egen dotter

Pappan ska vid ett flertal tillfällen ha slagit sin egen dotter, nu åtalas han.

Den 43-åriga pappan ska under åren 2007 och 2008, vid flera tillfällen, ha misshandlat sin dotter i deras hem i Umeå genom att slå henne på stjärten. Under vintern 2008 ska han även ha slagit sin styvdotter med en bok i huvudet.

Mannen erkänner de faktiska händelserna i förhör men menar att han inte har gjort sig skyldig till något brott.

Jag skulle så gärna vilja prata med denna 43-årige man och utan förbehåll fråga honom vilka böcker han tycker om att läsa. Sen skulle jag välja ut några av dem plus lagboken, och själv låta honom alternera mellan stjärten och huvudet tills han fattat hur man gör sig skyldig till ett brott.

MUPP!!!

~ Adieu ~

Gymmet på IKSU är en skrämande plats

Jag lyckades...jag tog mig iväg till gymmet på IKSU i kväll!

Jag som förut blev lite purken om jag endast fick fyra gympass per vecka, är idag nöjd om jag får Ett pass per vecka. Efter lite drygt ett år långt uppehåll ifrån all träning beslutade mig för ca två månader sedan att nu får det räcka. Jag måste börja om att träna. Sagt och gjort, jag gav mig iväg, glad i hågen och fast besluten att köra minst tre 45 minuters pass per vecka. Efter att jag i vanlig ordning överskattat min grundfysik å de grövsta, tog jag i för kung och fosterland och öste på så till den milda grad att jag inte bara såg stjärnor utan började efter ett tag upptäcka nya planeter och en och annan supernova.

Å vad hände, jo jag ådrog mig en träningsvärk så brutal att den nästan tog över mitt personnummer. Ni vet en sådan där träningsvärk så det blir varmt och pulserar i exakt hela kroppen. En sådan där träningsvärk att när man skall försöka kliva upp ur sängen dagen efter paralyserat ligger förlamad av värken och funderar över om det är försent att ansöka om LSS. Efter att träningsvärken suttit i ca en vecka kom nästa spark i skrevet. Förkylning! Där gick två veckor till. Efter tre veckor av motgångar så tappade jag aningen styrfart, och som det ser ut nu är det på den nivån att Ett pass i veckan, är en seger. Så i kväll segrade jag, åtminstone till hälften!

När jag kom hem från gymmet så fanns det fikabröd i form av en vetelängd i skafferiet som blivit kvar efter Sofias kvällsmöte på jobbet. Eftersom jag nu tränar, så får jag också unna mig lite gott...så där for halva vetelängden. Andra halvan åker nog i morgon som lunch. Alla vet ju att vägen till en god fysik är hälften mat, hälften träning. I enlighet med den teorin innebär det att jag framstår som ett smärre proffs på det här. Ett halvt pass på gymmet och en halv vetelängd.

Jag kanske ska skriva en bok om det här med kost och träning...det verkar ju faktiskt ganska enkelt.

~ Adieu ~

Exempel på skum litteratur för små barn

För att göra min poäng ifrån tidigare inlägg så har jag valt att fota av sidor ur två stycken barnböcker som vi lånat och läser för Savannah. Dock efter att ha läst dem...så börjar vi så även sakta att avveckla dem. Den första boken jag tagit två sidor ur är Ludde och busiga Nalle.

Ludde och busiga Nalle
Författare: Ulf Löfgren

Beskrivning: Ludde har en kompis som heter Nalle. Han hittar på en massa tokigheter och bus som Ludde inte tycker om. Men trots att Nalle är ett riktigt busfrö får han ändå sova i Luddes säng.

Beskrivningen låter ju ganska lovande men jag tycker att nedanstående två sidor ur boken är ett gott exempel på varför knark och barnboksförfattande inte skall kombineras.

Jag menar, hallå vad är det för syra som författaren Ulf Lövgren har gått på under skapandet av denna bok. Det står i beskrivningen om boken "...Nalle är ett riktigt busfrö får han ändå sova i Luddes säng."

Jag skulle väl inte tro det!! Den där nallen borde spärras in omedelbart omgiven av vitklädd personal 24-7 som sköter om honom.

Boken borde egentligen fått titteln: Ludde besöker Nalle på hispan!

Nästa exempel på konstig barnbok är:

Nämen Benny!

Författare: Barbro Lindgren

Beskrivning: Benny gillar inte att mamma försöker bada lillnöffe. Han rymmer! Och hittar en helskön grop - ända tills en gubbe kommer och skräms. Vad livet är svårt! Den som ändå hade ett hem och en liten mamma...

Här är en bild tagen ur den boken:

Vad ska man säga? Jag kan inte ens bemöda mig att läsa denna mening för Savannah även fast hon är så liten och förhoppningsvis inte fattar sammanhanget eller innbörden. Förr eller senare så lär hon sig.

Jag har ingen önskan att hon skall lära sig förolämpningar ur en barnbok i alla fall.

Personligen så anser jag att Korvgubben, det är Barbro Lindgren!

~ Adieu ~

Skräpfilm och skitböcker för barn

Jag vet att den stora allvetande massan av barnpedagoger och psykologer uppmanar föräldrar att vara försiktig och begränsa mängden intryck man utsätter sitt barn för när det är litet. Jag säger väl egentligen inte emot påståendet, men jag tror ändå att det ligger lite begravda farhågor hos en generation som inte fått uppleva den värld av intryck som vi idag vistas vistas i. I mångt och mycket så tror jag att det bottnar i allvetarnas egen osäkerhet.
Det jag däremot till fullo kan underteckna på är att barn inte skall utsättas för dåliga intryck och skrämmande saker som skadar mer än det gör nytta. Där anser jag att vi är omringade och överösta med en oändlig djungel av skräpfilmer och skitböcker som så fint skall vara "åldersanpassade" för barn. Pyttsan, och skit ner er filmmakare och barnboksförfattare säger jag!

Savannah är ett år och fyra månader och vi har har läst en ohygglig mängd böcker för henne ända sedan 9-10 månaders ålder. Hon har dessutom fått titta på tecknade filmer för barn. Jag kan säga så här att hennes språkutveckling ligger milsvida framför det som anses "normalt". Nu påstår jag inte att hon är något supergeni som jag skall registrera i mensaklubben, men hon har ett otroligt ordförråd och talar redan med vissa treords meningar. Dessutom med ett ganska tydligt uttal.
Hade vi lyssnat på allvetarna så hade hon förmodligen sagt " ga ga, da da, ma ma, pa pa och flrrrptt. De intryck vi gett henne genom att prata mycket med henne, läst många böcker och låtit henne se på tecknad film har gett henne det ordföråd hon redan utvecklat. Jag är övertygad att om i en trygg och hyffsat reglerad miljö kan låta ett barn utveckla förmågor långt utöver det som allvetarna ens vågat ana. Nu tänker jag inte direkt genomföra något galet experiment med henne, det är det inte tal om. Dock så skall vi fortsätta att prata mycket Med henne, läsa böcker För henne och låta henne se massvis med Bra filmer.

I skrivande stund har jag satt igång en klassiker på tvn: Bamse och den flygande mattan, gjord 1974. Savannah står på en kudde och leker med att sätta på sig en rosa mössa samtidig som hon insuper vällagrad finkultur. Hon tappar mössan på golvet och säger då: "- ´oppsan hejsan, mössan ner". Ha nu i åtanke att hon endast är ett år och fyra månader!

Bamsefilmerna om än gjorda redan 1974, håller en mycket bättre klass än 95% av de skitfilmerna som produceras idag. Det är dessutom lite nostalgi, eftersom man själv fick titta på den filmen när man var liten....typ 10 år!!

Några av filmerna som produceras i dag är riktigt skumma och dåliga på fler sätt än jag kan komma på. Nu har Savannah sett flera filmer med teletubbies, och hon älskar karaktärerna Dipsy, Laa-laa, Po och Tinky Winky. Men hur fasen tänkte skaparna när de gjorde dammsugarskrället NoNo??!? Den figuren är ju bara konstig och låter värre! Den har märkligt nog lyckats skrämma Savannah några gånger vilket är synd eftersom hon verkligen avgudar de andra delarna i Teletubbies. När man som vuxen människa sittter och tittar på teletubbies så tänker man endast att skaparna tagit en rejäl LSD tripp under tillverkningen. För det är konstigt, mycket konstig!

Jag får anledning att återkomma till detta område med barnfilmer och böcker...men nu säger Savannah -"gunga!"...å då är det dags för utgång i friskluften!

~ Adieu ~

Sleeve-to-Be

När jag under gymnasietiden 1994 gjorde min första och för närvarande enda tatuering så hade jag dålig kunskap om tatueringskonsten. Det enda jag då ville vara att själv rita motivet med all den symbolik det skulle innefatta. Då blev det en fjäder och på den hänger en medaljong med en symbol för vädur som sitter i en kedja med fem länkar där den fjärde är bruten. Den placerades permanent på ryggen mitt på fjärde ryggkotan. Placeringen tillsammans med motivet sammanfattar på mer än ett sätt hur jag genomgick en smärre livskris på grund av en nackskada. För mig rymmer det motivet otroligt mycket av mig själv och jag ångrar inte en sekund att jag gjorde just det motivet på den placeringen. Det jag dock idag kan ångra är att jag inte lade ner lite mer tid på att finna en bättre tatuerare att göra den. Idag så har linjerna flutit ihop rejält och den har bleknat till en blaskgrå färg. Jag har starka funderingar på att låta en duktig tatuerare fixa till den så den får tillbaka lite liv, men det får vänta tills jag gaddat mitt nuvarande tatueringsprojekt. Jag kanske ska kalla projektet "Sleeve-to-Be". Det känns passande.

Utgångsmotivet i Sleeve-to-Be skall bli en birth tribute till Savannah. Motivet är en hand som håller i en kristallkula. Inuti kulan finns ett "miniatyrsavann" med ett Acaciaträd och en familj med tre elefanter som vandrar där under. I bakgrunden lyser en gigantisk blodrödgulorange måne som får hela kulan att glöda utvändigt. Ovanför acaciaträdet flyger tre fåglar iväg mot himlen och dessa tre symboliserar en ramsa för att räkna kråkor, Counting Crows. (Ja, det är därifrån bandet har tagit sitt namn). För de som känner mig behöver inte fundera så mycket över varför jag valt just det den ramsan och det bandet.

One for sorrow,
two for joy,
three for a girl,
for for a boy,
five for silver,
six for gold,
seven for a secret,
never to be told,
eight for a wish,
nine for a kiss,
ten for a time
of joyous bliss.

Räkneramsan har egentligen ett skandinaviskt ursprung men då räknar man magpies (skator) istället.

Tanken jag har idag är att jag vill få in lite traditionellt element i tatueringen och därför låta det bli banderoller som hänger över fingrarna, och där skall Savannahs namn och födelsedatum stå. Motivet är inte hundra spikat och jag låter de sista detaljerna växa fram i samråd med tjejen som skall göra tatueringen. Hon heter förresten Sanna Hedström och jobbar på Left hand tattoo i Piteå. Det kanske låter lite skojigt att jag skall åka till lilla Piteå och tatuera mig, men eftersom jag gjor grundliga efterforskningar denna gång kring var de bästa tatuerarna i Sverige håller hus, kan jag med glädje bara konstatera att två av de absolut bästa finns i västerbotten, Piteå. Peppe och Sanna på Left Hand Tattoo har ett ruggigt bra rykte runt om i tatueringskretsarna och de har dessutom vunnit många tävlingar.

Denna tatuering skall som sagt bli utgångspunkten för en sleeve. När jag började funderingarna så lutade det åt en halv sleeve, men allt eftersom jag gått vidare med mina idéer kring utgångsmotivet så har önskan om en hel sleeve börjat ta form.

Utgångsmotivet inte är helt färdigfilat, så men så här ser det i alla fall ut för närvarande:

Orginalet till denna bild finns här. Jag har endast manipulerat den i Photoshop för att passa mitt behov.

Hur som helst den 30/12 åker jag till Piteå coh Sanna på Left Hand Tattoo för att påbörja "Sleeve-To-Be"

~ Adieu ~

Nu jädrar

Nu känner jag hur skrivådran bultar...jag tycker ju till om en massa saker idag!

Varför det skall vara så svårt att få inhandling och matlagning att fungera nu för tiden? Att man blivit småbarnsförälder är uppenbart den huvudsakliga orsaken, det är ett faktum. Men jag fattar inte varför det ändå skall vara så svårt att få en bra rutin på det hela. Jag tycker att det blir en massa dutthandlande hela tiden, och när det väl blir en storhandling, ja då dröjer det ändå inte särskilt länge innan kylen ropar hallå, och man står där och undrar om man skall köpa hem hämtpizza eller hamburgare. När vi väl gjort försök in absurdum till att veckoplanera och skriva matschema med inhandlingslistor och allehanda trix, så är det ändå alltid något som kommer i vägen och stjälper planeringen.

Det är i alla fall tur att Savannahs mat funkar hyffsat, för det vara väl egentligen strunt samma med oss. Vi klarar oss på lite snabbmat och mackor emellanåt.
Jag har dock ändå förhoppningarna uppe att vi mognar in i ett mer strukturerat handlande och ätande med goda rutiner framöver. Det kan man väl kanske kalla hållbar utvekling om något.
Fram tills dess så dutthandlar vi tills vi storknar!

~ Adieu ~

Innovatören på lunchen

Det är lunchtid när Savannah sover som man skall försöka hinna med ALLT. Hålla lite ordning i hemmet, återhämta sig mentalt och fysiskt...men även försöka finna tid för att utvecklas. Å för att inte tala om att hinna med bloggandet :)
Nu har den här lunchen mest gått åt till att snabbt plocka bort disken, dricka kaffe och skapa denna magnifika blogg.

Nu har jag dock fått ett mail ifrån Jonas Hansson på Entreprenörscentrum som jag måste läsa. Har initiala planer att utveckla en produkt för småbarn, fast med föräldrarna som målgrupp förstås :) Får se vad han säger nu då.

Fast nu hör jag att Savannah vaknar...så det får vänta.

~adieu~

Så bloggade man igen då

Nu är det dags igen att sätta igång med bloggandet. Jag har faktiskt gjort det förut, för ca 4 år sedan efter jag avslutade mina socionomstudier. Det var ett tappert försök att verka som ett slags kommunikationsnav mellan mig, mina klasskompisar och resten av den socionomstinna världen. Jag insåg ganska snabbt att området "socionom" inte var särskilt roligt att blogga om, dessutom hade jag fullt upp med att jobba i den världen. Så det fick räcka.

Men varför startar jag nu om då, ja det funderar jag verkligen över i skrivande stund. Jag har väl alltid gillat att uttrycka mig i skrift, och jag föredrar definitivt att göra det på dator. Jag vet att jag inte är någon unik och spännande person som har hur mycket som helst att skriva om och som kan trollbinda tusentals läsare dagligen. Nejdå, jag är bara en helt vanlig man i mina nuvarande 35 år som helt enkerl vill ventilera, reflektera, filosofera och i vissa fall kanske agitera lite. Min älskade sambo sade härom dagen -"du är ju faktiskt ganska ofta arg på någon eller något". Å det stämmer, hon som känner mig bättre än någon annan, slog huvudet på spiken. Hon gav mig hur som helst i den stunden drivkraften tillbaka att försöka skriva av mig lite av mina inneboende aggressioner istället för att överösa henne med dem. Nu hoppas jag verkligen att hon uppfattar mig som mestadels positiv, annars har jag nog andra saker att fundera över än att blogga ut mina ilskna tankar och funderingar.

Men vad skall jag då skriva om...tja, jag är ju faktiskt småbarnsförälder nu för tiden. Jag har en underbar dotter på snart ett och ett halvt år som heter Savannah. För närvarande så är jag föräldraledig och då behöver jag verkligen inte fundera över vad jag skall sysselsätta mig med. Det är en never ending circus av blöjbyten, mellis, mat, kläder, leka inne, leka ute, tvätta, bada, se på tecknad film (andningshål), torka snor, knyta skor, hämta kor, laban och labolina, Molly Mus, Bu och Bä, teletubbies Pingu...pust och stön!! Det är inte direkt en semester att vara föräldraledig, och i ärlighetens namn så kan jag vissa jobbiga dagar längta efter att få gå tillbaka till jobbet bara för att att få uppleva en vuxenmiljö och slippa pappaledigheten. Men när jag verkligen tänker efter så är det långt emellan dessa tankar om flykt, för det mesta så är det faktiskt väldigt roligt att vara hemma och det är en tid som jag vet ger Savannah väldigt mycket och något som jag aldrig skulle vilja missa.

Vad kan jag mer tänkas skriva om då? Jag är ju faktiskt intresserad av en faslig massa saker när jag börjar tänka efter. Jag gillar att lyssna på musik, spela gitarr, "jobba me´data", arbetslivet finns alltid där då man spenderar ca 1/3 av sin tid där. Jag gillar att träna, även om jag sällan hinner eller orkar med det nu för tiden. Jag gillar film och tv-serier. Jag har funnit ett nytt intresse...tatueringar. Jag gillar hantverk och formgivning, men helst att tillverka själv då. Jag älskar att resa, och gör det när tillfälle ges och pengar finns. Då vi snart skall flytta till vårt nybyggda radhus på Tavleliden här i Umeå så kommer det att vara ett intresse, vare sig jag vill eller inte. I och med köp av radhus för nästa 2,5 miljoner så bifogas ett ytterligare påtvunget intresse...pengar. Jag har drömmar och visioner dagligen dags om att starta eget företag, gärna genom att tillverka och sälja något som distribueras via internet. Här har jag en hel uppsjö av innovativa idéer som kanske skall ventileas i bloggen. Jag skulle nog egentligen kunna sitta här och skriva ner hur många olika områden som helst som jag kan skriva om. Som jag tidigare nämnde så har jag direkt inga ambitioner att skaka grundvalarna med mina inlägg, men det kan åtminstone fungera som en självterapeutisk skrivmaskin i alla fall.

Så nu när jag sitter i godan ro och njuter av lugnet och Savannah sover lunch, ska jag ta en rykande kopp kaffe, luta mig tillbaka i läsfotöljen och öppna upp min nyinköpta bok av Peter LeMarc, 100 sånger & sanningen bakom dem. Grym artist, låtskrivare och en djuping bortom vanligt förnuft!

~ Adieu ~