Umeå, en hyffsat stor stad

Sofia slutade tidigt, redan klockan 12.30. Allt förberett med perfekt tajming för att låta Savannah mätt och nöjd somna in lite snyggt i bilen på väg ner till stan. Kanske hade jag velat att vi skulle hinna ner till stan först innan Savannah knoppade in för att slippa väcka henne när man skall lyfta henne från bilbarnstolen till vagnen. Återigen visade det sig att Sofias övertygelse att det är helt ok om Savannah skulle somna i bilbarnstolen innan vi kom fram, var rätt! För det var inga problem alls att bara lyfta över henne till vagnen när vi väl var framme och hade parkerat.

Därefter beger vi oss målmedvetet upp in emot stadskärnan för att systematiskt beta av förutbestämda inköpspunkter. Det mesta på listan skulle köpas till Savannah. Jag har insett att handla mer eller mindre nödvändiga pryttlar och mojänger till Savannah är faktiskt kul och ger en härlig osjälvisk tillfredsställelse. Det har inget med materialistiskt åtrå att göra, det handlar om känsla av att ge min dotter bra saker med god kvalitet som hon behöver. Jag kan också ibland tycka att det gärna drar iväg en ohygglig massa pengar bara för att det skall stå Reima, Name It, Polarn o Pyret, Kouma etc. etc. på kläderna. Men det hjälps inte, för jag har insett att speciellt när det gäller barnkläder, så får du vad du betalar för.

Jag äter gärna nudlar och dricker spiksoppa månad ut och in om det sitter i kronor för att kunna prioritera kvalitet på hennes kläder.

Det jag egentligen tänkte reflektera över i detta inlägg är nästan bortglömt :) Jag tror ändå att jag måste nämna något över hur överraskad jag blir när jag väl inne i stadskärnan möts av allt folk!! Visst, det är lönehelg för många, och det är lov, och halloween ...men hallååå! Det är ju något riktigt galet när man åker entrésnurran in till MVG gallerian och den stannar exakt hela tiden. Fullpackad till bredden med folk!!

Vid ett tillfälle hör jag någon ung tjej säga kvida panikartat bakom mig "- jag fixar inte det här om vi inte kommer in snart, jag måste ut" Nu låter det kanske inte så dramatsikt, men hennes rädda röst var på riktigt, det hörde jag. Själv så stod jag mitt i snurran och tyckte egentligen att det var rätt roligt och intressant med så mycket folk som myllrade på runt om kring mig. Jag som är pappaledig och många dagar är mer eller mindre isolerad hemma vid, kände nästan att det var spännande.

I rulltrappan upp till Clas Ohlsson vänder jag mig om och tittar ner på folkkaoset entrésnurran och funderar över om det verkligen är en bra teknisk lösning tekniker och designers kommit på med dessa gigantiska skovlar som och hackar och studsar till när någon stackare kommer för nära en rörelsesensor. Skulle det inte hellre ha varit gamla hederliga skjutdörrar.

Ibland är design och funktion inte på samma spelplan. Ta bara en titt på TV3s program 'Sveriges fulaste hem', med inredarna Simon & Tomas. Även om jag försöker behålla sin maskulinitet så långt det går, tycker jag ändå om att zappa och glutta på en de inredningsprogram som går på tv. 'Sveriges fulaste hem' är för mig ett bra exempel på älska-att-hata-tv när det är som sämst.

På tal om maskulinitet måste jag nu snabba mig fort som attan till soffan för att se vem som blir utröstad i veckans deltävling i Idol 2009. Viktiga saker händer i mitt liv! :)

~ Adieu ~