Så bloggade man igen då

Nu är det dags igen att sätta igång med bloggandet. Jag har faktiskt gjort det förut, för ca 4 år sedan efter jag avslutade mina socionomstudier. Det var ett tappert försök att verka som ett slags kommunikationsnav mellan mig, mina klasskompisar och resten av den socionomstinna världen. Jag insåg ganska snabbt att området "socionom" inte var särskilt roligt att blogga om, dessutom hade jag fullt upp med att jobba i den världen. Så det fick räcka.

Men varför startar jag nu om då, ja det funderar jag verkligen över i skrivande stund. Jag har väl alltid gillat att uttrycka mig i skrift, och jag föredrar definitivt att göra det på dator. Jag vet att jag inte är någon unik och spännande person som har hur mycket som helst att skriva om och som kan trollbinda tusentals läsare dagligen. Nejdå, jag är bara en helt vanlig man i mina nuvarande 35 år som helt enkerl vill ventilera, reflektera, filosofera och i vissa fall kanske agitera lite. Min älskade sambo sade härom dagen -"du är ju faktiskt ganska ofta arg på någon eller något". Å det stämmer, hon som känner mig bättre än någon annan, slog huvudet på spiken. Hon gav mig hur som helst i den stunden drivkraften tillbaka att försöka skriva av mig lite av mina inneboende aggressioner istället för att överösa henne med dem. Nu hoppas jag verkligen att hon uppfattar mig som mestadels positiv, annars har jag nog andra saker att fundera över än att blogga ut mina ilskna tankar och funderingar.

Men vad skall jag då skriva om...tja, jag är ju faktiskt småbarnsförälder nu för tiden. Jag har en underbar dotter på snart ett och ett halvt år som heter Savannah. För närvarande så är jag föräldraledig och då behöver jag verkligen inte fundera över vad jag skall sysselsätta mig med. Det är en never ending circus av blöjbyten, mellis, mat, kläder, leka inne, leka ute, tvätta, bada, se på tecknad film (andningshål), torka snor, knyta skor, hämta kor, laban och labolina, Molly Mus, Bu och Bä, teletubbies Pingu...pust och stön!! Det är inte direkt en semester att vara föräldraledig, och i ärlighetens namn så kan jag vissa jobbiga dagar längta efter att få gå tillbaka till jobbet bara för att att få uppleva en vuxenmiljö och slippa pappaledigheten. Men när jag verkligen tänker efter så är det långt emellan dessa tankar om flykt, för det mesta så är det faktiskt väldigt roligt att vara hemma och det är en tid som jag vet ger Savannah väldigt mycket och något som jag aldrig skulle vilja missa.

Vad kan jag mer tänkas skriva om då? Jag är ju faktiskt intresserad av en faslig massa saker när jag börjar tänka efter. Jag gillar att lyssna på musik, spela gitarr, "jobba me´data", arbetslivet finns alltid där då man spenderar ca 1/3 av sin tid där. Jag gillar att träna, även om jag sällan hinner eller orkar med det nu för tiden. Jag gillar film och tv-serier. Jag har funnit ett nytt intresse...tatueringar. Jag gillar hantverk och formgivning, men helst att tillverka själv då. Jag älskar att resa, och gör det när tillfälle ges och pengar finns. Då vi snart skall flytta till vårt nybyggda radhus på Tavleliden här i Umeå så kommer det att vara ett intresse, vare sig jag vill eller inte. I och med köp av radhus för nästa 2,5 miljoner så bifogas ett ytterligare påtvunget intresse...pengar. Jag har drömmar och visioner dagligen dags om att starta eget företag, gärna genom att tillverka och sälja något som distribueras via internet. Här har jag en hel uppsjö av innovativa idéer som kanske skall ventileas i bloggen. Jag skulle nog egentligen kunna sitta här och skriva ner hur många olika områden som helst som jag kan skriva om. Som jag tidigare nämnde så har jag direkt inga ambitioner att skaka grundvalarna med mina inlägg, men det kan åtminstone fungera som en självterapeutisk skrivmaskin i alla fall.

Så nu när jag sitter i godan ro och njuter av lugnet och Savannah sover lunch, ska jag ta en rykande kopp kaffe, luta mig tillbaka i läsfotöljen och öppna upp min nyinköpta bok av Peter LeMarc, 100 sånger & sanningen bakom dem. Grym artist, låtskrivare och en djuping bortom vanligt förnuft!

~ Adieu ~